Du vet den sekunden, samtidigt som en vit lögn trillar ut ur munnen, tanken, att du kanske borde säga hela sanningen? Den sekunden tär på en varje minut, timme, dag. Jag önskar jag var tillräckligt modig för att säga sanningen, att inte skämmas för jag är den jag är. Sjävförtroenden går i vågor och när den är längst ner, då borde jag nog bara stänga munnen och tänka efter, innan jag öppnar den. Sanningen varar längre!